Söndagens boksamtal på BokSPAning, på AlftaQuren, hölls kring boken Drömhjärta av Cecilia Samartin. Alla deltagare fick den hemskickad vid anmälan. Vi satt alla 19 deltagare i en ring, i varsin skön fåtölj och Karin Berg, från enbokcirkelföralla, var samtalsledare. Efter att Karin läst första sidan i boken högt tittade vi på vilka frågor som författaren Cecilia Samartin tyckte att vi kunde diskutera.
När jag intervjuade henne frågade jag så här: We are a group of 16 people who will meet on a weekend soon to read, converse and have a generally good time. We intend to read and discuss your book "Dreamheart". What would you like to say to the participants of "Book Spa” and what points do you think we should take up when we discuss your book?
Cecilia Samartin svarade så här: Please consider that while this book is fiction, it was inspired by real life stories told to me by family and friends. I have been collecting these stories all of my life. I have never been back to Cuba, but “Dreamheart” was like my psychological journey home. I’m unable to return not only because it is difficult for Americans to go to Cuba but because my outspoken support for those on the island who are calling for human rights would put me in danger. While in Norway on a book tour, the Cuban Consulate wrote critical letters about me which was a little bit surprising. Needless to say, they don’t like me very much for speaking my mind.
Another interesting question might be, how do you define home? Is it a place, a feeling, an attitude? What does home feel like? Can you be truly yourself if you don’t feel at home?
How does a person hold on to the past while making space in their heart for the new? Why are some people better able to do this than others?
Vi fastnade vid hennes fråga om vad man menar med "ett hem". Någon tyckte att den känslan man har för hemmet när man är barn stannar kvar även när man blir vuxen. Känslan kan variera beroende på hur ofta man är tillbaka till sitt hem, om man har band kvar. Vad man räknar som hem kan också skilja sig beroende på om man lämnade sitt hem frivilligt eller ofrivilligt eller om man reste/flydde FRÅN något eller om man åkte TILL något. En deltagare med estlandsvenskar i släkten drog paralleller till hur det hade varit för hennes släktingar när de flydde till Sverige och hon tyckte att det bitvis var riktigt hemskt att läsa Drömhjärta.
Flera gånger återkom vi till språket och hur starkt kopplat det är till hemkänslan. Noras snabba och starka koppling till sin man kanske berodde på deras gemensamma intresse för just språket?
Det rådde ganska skilda åsikter om boken. En del var positivt överraskade och tyckte att Samartin är en bra historieberättare. Att hon är bra på att beskriva färger och dofter, så att det känns som att man är där. Flera tyckte om att resa med hjälp av böcker och att Drömhjärta är en bra bok på det sättet. Många tyckte att det var intressant att få läsa om Kuba och få lära sig något nytt. Vi var också många som blev sugna på att läsa mer om Kuba. Andra, mer språkintresserade deltagare fastnade på författarens språkbehandling och tempusbyte (min specialitet :-) De tyckte att hon använder för många schabloner och klichéer.
Karin Berg skriver så här om boksamtalet på enbokcirkelföralla.
Förutom Drömhjärta fick deltagarna de här böckerna i goodie bagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar